Radio

SM7FCG

Hur det hela började

På 1950-talet sålde min pappa fisk. Färsk sådan. Från Göteborg sändes varje dag fiskhamns-rapporten. Det var dagsnoteringarna för de olika fångsterna som landats under morgonen och sedan auktionerats ut i feskekörka. Sändningarna skedde på mellanvåg 310 meter.

Fiskpriserna hade lika stor betydelse för familjens försörjning som aktiekursen för dagens börs-yuppisar. Alltså ingick i den dagliga ritualen att lyssna på fiskhamnsrapporten.

Det berättas att nya hallåmän fick börja med att läsa fiskhamnsrapporten. Ofta utsattes då nybörjarna för följande:

En tekniker smög in i studion och tuttade fyr på papperet i nederkanten. Altersrom elden tog sig fick man höra hur hallåmannen ökade tempot i uppläsningen. Det gällde ju att hinna läsa allt innan manuset brunnit upp! kanske därför Göteborg har fostrat så många snabbpratande sportkommentatorer?

Kortvåg

Ett åskväder medförde införskaffandet av en ny radio. Förutom mellanvåg fanns även två kortvågsband, det ena dessutom med bandspridning, det vill säga finavstämning.

På denna kunde vi dessutom ibland höra fiskebåtarna.s radiotrafik.

Den första radion

Radion var en rörmottager av fabrikat Dux. Enbart AM-mottagning. Långvåg, mellanvåg och två kortvågsband.

På sexiotalet blev det FM och transistorradio. Dux-en pensionerades dock inte utan bygggdes om till orkesterförstärkare.

Antennen

Till att börja med anslöt vi antennuttaget till värmelementet (vattenburen värme). Med en tråd ut genom fönstret förbättrades

mottagningen avsevärt, speciellt på kortvåg. På mellanvåg fanns en inbyggd antenn i radion. Inte ferrit, utan en ramantenn.

Sändare

I elvaårsåldern fick jag tag i en bok, "Radiostyrning av modellfarkoster" som ingående beskrev små enkla sändare. Det fanns schemor och beskrivningar på batteridrivna rörsändare. MEN - det fanns en hake. Man måste ha tillstånd från televerket och för det måste man vara 16 år. Stor besvikelse, men sändarprojektet fick läggas åt sidan.

SAQ

Efter studentexamen blev det dags att studera vidare till ingenjör. Utbildningen jag kom in på krävde "Industriell praktik". Jag fick kontakt med radiostationen i Grimeton, och blev anställd som tillfällig radioarbetare. Hösten 1968, sommaren 1969 och sommaren 1970 tillbringades på radiostationen, som numera är världsarv.

Det fanns ett antal kortvågssändare av olika fabrikat och med olika uteffekter, från några hundra watt till 40 kW. Morgon och kväll skedde frekvensbyten, samt under dygnet frekvens- och antennbyte för kontakt med andra delar av världen. Frekvensbyten skulle gå snabbt och sändarna skulle stämmas av till resonans på den nya frekvensen. Eftesom det var många olika modeller av sändare med olika uppsättning instrument gick det snart runt i huvudet då det gällde att komma ihåg om det var max på den mätaren och nmin den eller tvärtom.

Då fick jag lära mig en grundläggande reglel för avstämning: "Max gallerström, min anod- och katodström och max. antennström". Sen blev livet lättare att leva.

Telegrafi

Varje dag sändes saxpresset till handels-flottan. Det var utdrag från tidningarna. Sändningarna gick på telegrafi, men i 125-takt. Lite för svårt att direkt hänga med i lyssningen, men genom att ta ut sändningen på en en "slangskrivare", som en fyrkantvåg

Anropssignalen blev SM7FCG och första året ett B-cert som sedan efter ett år byttes ut mot ett A-cert utan ytterligare prov.

QTH

Att köra radio från hyreslägenhet i storstaden med alla dess störningar blev inte speciellt lyckat, speciellt inte sedan jag flyttade till en lägenhet 200 m från TV-tornet. Radiokörandet fungerade därför bäst mobilt på 2m, och sedan även på 70 cm, samt kortvåg från föräldrahemmet i SM6, Bäckamot i Laholms kommun. Liten ströningfri by ute på landet. Inget som störde och ingen att störa (nästan).

Första 2m-riggen

Till att börja med lånade jag en TR2200 bärbar kanalmaskin för 2 m. Sedan köpte jag en 6-kanalig fm Handapparat, KP202 med uteffekt 2W. 5/8-antenn på bilen och så var man igång.

Slutsteg

För att få bättre täckning byggdes ett slutsteg med 2N6081 som drivare och 2N6084 som sluttrissa. Med 2 W drivning blev det drygt 50W ut i antennen (enligt Bird Wattmeter).

Yaesu

När KP202:an var utsliten inköptes en Yaesu FT207 med PLL så man slapp kristallerna. Den ersattes sedermera med en Yaesu FT208. Samtidigt införskaffades en Yaesu FT708 för 70 cm ochden lever fortfarande!

Kenwood

Köpte i början på 1980-talet, en Kenwood TR3200 för 70 cm, 3W kristallstyrd.

Antenner

Bytte till mig en 12 meter flaggstång. Prövade först med en begagnad 12 AVT vertikal i toppen, men fanns inget bra sätt att få till radialer. Prövade även med en Windom-tråd med varierande resultat. Hyfsat blev det först

på en pappersremsa, gick det att tolka texten. Annars var det första tecknet man lärde sig bokstaven V som användes vid testkörning av den stora långvågssändaren, SAQ.

QRP CB

Eftersom jag nu hade fyllt 18 gick det att skaffa ett PR-tillstånd för 27 MHz. Raskt inköptes ett par Silver Star 100 mW Walkie Talkies ovh räckviddsprov gjordes. 6 km vid stranden var väl inte så dåligt och upp till 20 km med basantenn.

SL6AM

Det blev dags att göra lumpen. Vid mönstringen fick man framföra önskemål om befattning och placering. Valde i första hand S1 och i andra hand S2. Läkaren konstaterade kort: "Plattfot! Typisk infanterist!", så det blev I16.

Telegrafiprov, helt obegripligt och resultatet blev: "Ej lämplig som telegrafist". Tjatade mig till att telegrafiutbildningen i alla fall och fick ett militärt tillståndsbevis och fick köra med signalen SL6AM. På amatörradiostationen gick det inte att köra med befintlig utrustning, Hammalund HX-500 sändare och Halicrafters SX101A mottagare för antennen hade blåst ner. Blev till att nöja sig med RA200, 8W, och en tråd mellan byggnadens flyglar.

Knallade ner på stan till Anderssons radio och inhandlade lite kopplingstråd, en bit bandkabel och en bit koaxkabel. Det blev en alldeles utmärkt G5RV-antenn som det nu gick att kräma på hela 100 W från Hammarlundaren.

Någon hittade resterna av den nerblåsta 18AVQ-antennen och en mörk natt kom den på något oförklarligt sätt på plats på taket igen och nu blev förbindelserna bättre.

Egen signal

Intyg från pristelegraferingen räckte för telegrafin, men reglementen, teknik och övrig teori fick tentas av på radiostationen i Malmö (jag harde blivit Malmöbo efter muck).

med en begagnad 18AVT-WB placerad på marken och en massa radialer för 10, 15 och 20 meter.

KV-rig

Hade köpt en Drake TR4 från Elfa. Nu gick det riktigt bra. Ströningsfritt ute på landet och goda konditioner. Kompletterade med RV4 VFO och MN2000 antenntuner.

Röta

Hade gjort avancerade beräkning och kommit fram till att med de stormstyrkor som fanns på västkustens inland skulle ett fundament på 92 cm räcka för att slippa staga stången. Efter att fått ner pinnen i tre delar efter ett angrepp av röta så slog fegheten till. Staglinor till den nya flaggstången och bilen parkerad på behörigt avstånd.

Yagi i flaggstången

Flaggstången var försedd med en rejäl åskwire från toppen ner till marken och sedan negrävda jordspett. Tanken var att ha den som åskledare. KV-antennen fungerade bättre placerad på marken så flaggstången fick bli fäste för en TV-antenn mot Köpenhamn för dansk TV.

Stativet för flaggstången var utformat med ett spel så att man kunde fälla den i rakt nordlig riktning. Spelet kom från en gammal stubbrytare. Genom att flaggstången fälldes rakt mot morr kunde man lätt med en gradskiva ställa in antennriktningen då man monterade antennen. Norr var då rakt ner när fölaggstången låg horisontellt.

Teorin fungerade och efter att vevat upp flaggstången i vertikalt läge så hamnade antennen riktad rakt mot Köpenhamn som tänkt var. Signalstyrkan visade sig bli mycket god och ingen antennförstärkare behövdes.

nästa sida