SM7FCG

Radio

sid 1(5)

Hur det hela började

På 1950-talet sålde min pappa fisk. Färsk sådan. Från Göteborg sändes varje dag fiskhamns-rapporten. Det var dagsnoteringarna för de olika fångsterna som landats under morgonen och sedan auktionerats ut i feskekörka. Sändningarna skedde på mellanvåg 310 meter.

Fiskpriserna hade lika stor betydelse för familjens försörjning som aktiekursen för dagens börs-yuppisar. Alltså ingick i den dagliga ritualen att lyssna på fiskhamnsrapporten.

Det berättas att nya hallåmän fick börja med att läsa fiskhamnsrapporten. Ofta utsattes då nybörjarna för följande:

En tekniker smög in i studion och tuttade fyr på papperet i nederkanten. Altersrom elden tog sig fick man höra hur hallåmannen ökade tempot i uppläsningen. Det gällde ju att hinna läsa allt innan manuset brunnit upp! kanske därför Göteborg har fostrat så många snabbpratande sportkommentatorer?

Kortvåg

Ett åskväder medförde införskaffandet av en ny radio. Förutom mellanvåg fanns även två kortvågsband, det ena dessutom med bandspridning, det vill säga finavstämning.

På denna kunde vi dessutom ibland höra fiskebåtarna.s radiotrafik.

Den första radion

Radion var en rörmottager av fabrikat Dux. Enbart AM-mottagning. Långvåg, mellanvåg och två kortvågsband.

På sexiotalet blev det FM och transistorradio. Dux-en pensionerades dock inte utan bygggdes om till orkesterförstärkare.

Antennen

Till att börja med anslöt vi antennuttaget till värmelementet (vattenburen värme). Med en tråd ut genom fönstret förbättrades mottagningen avsevärt, speciellt på kortvåg. På mellanvåg fanns en inbyggd antenn i radion. Inte ferrit, utan en ramantenn.

Sändare

I elvaårsåldern fick jag tag i en bok, "Radiostyrning av modellfarkoster" som ingående beskrev små enkla sändare. Det fanns schemor och beskrivningar på batteridrivna rörsändare. MEN - det fanns en hake. Man måste ha tillstånd från televerket och för det måste man vara 16 år. Stor besvikelse, men sändarprojektet fick läggas åt sidan.

SAQ

Efter studentexamen blev det dags att studera vidare till ingenjör. Utbildningen jag kom in på krävde "Industriell praktik". Jag fick kontakt med radiostationen i Grimeton, och blev anställd som tillfällig radioarbetare. Hösten 1968, sommaren 1969 och sommaren 1970 tillbringades på radiostationen, som numera är världsarv.

Det fanns ett antal kortvågssändare av olika fabrikat och med olika uteffekter, från några hundra watt till 40 kW. Morgon och kväll skedde frekvensbyten, samt under dygnet frekvens- och antennbyte för kontakt med andra delar av världen. Frekvensbyten skulle gå snabbt och sändarna skulle stämmas av till resonans på den nya frekvensen. Eftesom det var många olika modeller av sändare med olika uppsättning instrument gick det snart runt i huvudet då det gällde att komma ihåg om det var max på den mätaren och nmin den eller tvärtom.

Då fick jag lära mig en grundläggande reglel för avstämning: "Max gallerström, min anod- och katodström och max. antennström". Sen blev livet lättare att leva.

forts.nästa sida