Musik

SM7FCG

Hur det började

I hemmet fanns ett trumset av äldre modell. En bekant till min far var spekulant på trumsetet och ville köpa det. Han kom och provspelade på det, men de kunde inte enas om priset. Trumsetet, eller som det också heter, batteriet, stod nu uppställt i vardagsrummet. För en liten parvel som jag var det natruligtvis enormt spännande med trummor och trumpinnar som man kunde frambringa ljuvligt ljud med. Min far drog ett par låtar på dragspelet och jag fick banka till dem.

Naturligtvis hade far inte så mycket tid att avsätta till detta som jag önskade, så det gällde att hitta annan musik att spela upptill.Vi hade en rör-bestyckad rundradiomottagare av märket Dux. Varje söndagförmiddag klockan nio var det ett program som hette "En glad ton på grammofon". På den här tiden fanns det bara en svensk radiokanal och den sände på mellanvåg och långvåg.

Varje söndagmorgon tränade jag till radion och eftersom det var mellanvåg fanns det en del störningar så problemet var att träna in låtarna utan att få med eventuella störningar. Därför fick jag även kompletterande träning med min far och hans dragspel.

Programmet var omväxlande med olika musik-stilar och även om inte alla melodier föll mig i smaken så fanns det i alla fall inget annat att välja på.

Första engagemanget

På våren 1959 fick jag följa med ut och spela på en fest. Jag hade då ännu inte fyllt 10 år. Första spelningarna gav mig ett gage på 5 kronor. Året därpå fick jag löneförhöjning till 25 kronor per spelning. P.g.a. min ringa ålder blev det bara spelningar på lördagkvällar, aldrig vardagar med skola dagen efter.

Dragspel

Naturligtvis var det spännande att pröva på farsans dragspel. Problemet var att spela med båda händerna samtidigt. Basa gick bra och melodi i diskanten gick bra, men inte på samma gång.

Ytterligare instrument

Även om utespelandet var avslutat så behöver man ju inte vara utan musik för det. Därför hardet under åren kommit till ytterligare instrument.

Planka

I mitten på sjuttitalet inköptes en planka. Japansk. Hårdspelad. Finns fortfarande kvar.

Elbas

Från trummor och gitarr är inte steget långt ill elbas. Lyckades få tag i en begagnad Hofner, en sådan där som Beatles hade och som ser ut som en fiol.

Klaviatur

Under åren har det blivit två enkla orglar av fabrikat Yamaha. Kändes till att börja med konstigt att ha en elektrisk trumslagare och kompgrupp inbyggt i orgeln

Fender

På gamla dar har jag gått och blivit med Fender. Och visst - nog är det skillnad på en Fender och den gamla japanska plankan

.

Klaviatur

Julen 1959 fick jag ett litet leksakspiano i julklapp. Hela julaftonsnatten spelade jag låten "Vid foten av fjället" som just då var populär med "Den rockande samen", Sven-Gösta Johnsson.

Gitarr

Då vi spelade på fester var det ofta middag först och då skulle det vara lite soft music. Då passade inte trummorna lika bra som till den efterföljande dansen. Jag fick låna en akustisk Levingitarr av min faster Astrid. Med den följde ett kurshäfte med 10 lektioner. Första lektionen handlade om hur man stämde gitarren. Nog så viktigt. Andra lektioner innehöll melodier som "Kors på Idas grav" m.fl. Efter att jag lärt mig tillräckligt många låtar fick gitarren följa med ut på spelningarna.

Bingo

På sextitalet blev den stora flugan i bygde-gårdarna "Bingo". Alla idrottsföreningar med självaktning arrangerade bingo. Regeringen med finansminister Gunnar Sträng införde regler om att det fick inte enbart vara bingospel utan skulle även vara underhållning. Alltså körde man två halvlekar bingo med paus emellan. I pausen var det då musikunderhållning.

Eftersom pausen bara var en halvtimme så var gitarren perfekt. trummorna hade tagit för lång tid att ställa upp. Lillsyrran, Berit, fick agera vokalissa på bingospelningarna

Eftersom vi inte visste exakt när pausen skulle bli så satt vi och spelade bingo i väntan på att få spela musik. Första bingokvällen vann jag högvinsten, en elektrisk visp.

Förstärkare

Naturligtvis borde vi ha en förstärkare, tyckte jag. Nu var vi inne på 1960-talet och mina föräldrar hade skaffat en transistorradio nu när det blivit FM-sändningar. Den gamla mellanvågsradion hade alltså pensionerats. Den dög utmärkt som förförstärkare.

Sen hängde jag på en Telefunkenradio med allströmschassi som slutförstärkare. Många wattar blev det inte, men det lät i alla fall och det lyste vackert om rören. Som anpassningstransformator mellan förstärkarna använde jag en gammal tändspole från en bil.

Elgitarr

På sextitalet var det gitarrpop som gällde i radion. Alltså var en elgitarr den högsta önskan. Dock passade inte taggtråds-musiken till vår publik, så någon planka var naturligtvis inte att tänka på utan det fick bli en halvakustisk japansk gitarr. Den hete Tesco. Lyckades få tag i stålsträngar som var nylonspunna. De hade ett härligt mjukt ljud som passade perfekt till vår musik.

Allström

Eftersom den ena förstärkarhalvan var allströmskopplad blev tillvaron lätt spänningsfylld. Om man vände stickproppen fel så brummade det mer än om den var rätt, men vad värre var, strängarna blev spänningsförande om sladden var felvänd. Därför införskaffades en skruvmejsel med inbyggd glimlampa. Lyste mejseln då man rörde vid strängarna med den så var det läge för att vända på stickproppen.

Första bandningen

I början på sextitalet hade vi knappt hört talas om bandspelare, ännu mindre sett en. En söndag skulle vi repa inför en spelning tillsammans med en fiolspelar, Harald Knutsson. Då kommer min farbror Ragnar in. Han hade varit hos radiohandlaren och köpt en rullbandspelare, en Grundig TK14. Halvspår, mono. Det blev en eftermiddag som förevigades på ett litet rullband som ännu finns kvar.

Slutspelat

I augusti 1968 började jag arbeta på radiostationen i Grimeton. eftersom det var skiftjobb blev det problem att få till tid för spelningarna. När min far dessutom skadade fingrarna i en hyvelolycka var lämpligt att avsluta spelandet.